Malin's Moo

On the 19^th of January my friend from England, whose name is Malin, arrived in Guatemala for a 3 and a ½ week holiday.

I thought I'd let her write a guest blog....so here it is

Dods trott landade jag efter mycket om och men I Guatemala city. Som tur hade jag nagon som vantade pa mig att kora mig till ett hotell I narheten, dar hann jag inte mer an att checka in och ta en snabb dusch sen somnade jag. Klockan var bara 22.30 men for mig var det 04.30 och jag hade inte sovit mycket pa planen.

Morgonen dar pa tog jag en shuttle buss till Antigua dar jag skulle mota upp med Andrew, en kille som jag jobbat med ett par ar tidigare. Jag hade blivit tillsagd att inbefinna mig vid fontanen vid parken vid kyrkan klockan 12 pa dan. Jag var lite tidig men efter ett par minuter sa kom Andrew gaende med den obligatoriska coca colan in handen.

Vi tillbrigade de narmaste dagarna I Antigua, vandrade kullerstens gatorna, sag alla de farg glada husen och kikade pa marknaden. Det ar en mycket mysigt litet stalle och spanska skolorna ar overallt. Olen ar ocksa den dyraste med 25 kronor for en flaska. Men sa ar det ett turist stalle.

Jag passade pa att klattra upp en av manga aktiva vulkaner, vilket var ganska haftigt. Vi fick grilla marshmallows over ett hal I maken dar man kunde se lavan flyta under. En av killarna I gruppen hade tagit med sig en picknick av pizza och hamburgare som han glatt varmde over lavan.

Efter ett par dagar tog vi en buss ner till Panajachel vid sjon Atilian och darifran en bat till San Marcos. Byn ar en av de mindre runt on och det fanns bara fyra gator som gjorde upp en kvadrat I junglen. Vi bodde I ett hotell som hade anvant mycket glas och plast I byggnaden och satt inklamt I junglen vid en stor klippa. Mycket snyggt. San Marcos ar hippi stallet nummer ett och pa flera stallen erbjods det yoga, massage och andra hollistiska kurser. Klart man hade en massage, det var ju halften av priset hemma. Vi hittade ett cafe dar de hade nagra valpar, sa dar var jag tvungen att ata ett par ganger. Maten var ocksa god.

Men vi kunde ju inte stanna pa ett sa litet stalle under en langre tid aven om de hade mycket bekvama hang mattor. Sa vi akte tillbaka till Antigua dar forhoppnings vis Andrews pass hade dykt upp efter tre veckor I Guatemala city. Han var tvungen att forlanga sitt visum och istallet for att gora det sjalv gjorde en konsult det at honom. Till det dubbla priset.

Det hade kommit.

Jag stannade bara en natt och tidigt pa morgonen efter tog jag en lang buss fard upp till Flores I norra Guatemala. Eftersom Andrew redan hade varit dar stannade han kvar ett par dar I Antigua. Vi skulle motas upp I Rio Dulce efter ett par dar.

Resan upp tog mer an nio timmar, lite langre an vanligt da vi upptackte att det var en idiotisk cykel tavling uppe I bergen. Bussen jag akte med kunde inte alltid kora om cyklisterna I de kurviga vagarna. Nar den val hade gjort det sa stanna den, antingen for att slappa av eller pa nagon. Under den korta tiden vi stog pa vagkanten sa hann ju cyklisterna kora om och sa borjade det om igen..

Ja, jag satt inte pa nagon forsta klass buss utan en andra klass, typ vanlig landsvags trafik buss. Bara med flera stop som inte var utmarkta, man vifta med handen nar man ville pa och bad att ga av nar man ville.

Val framme sa delade en kanadensisk tjej och jag pa en tuk tuk till ett hostel, dar jag bodde I tva dagar. Hittills hade vadret varit helt ok for mig som tycker om det kallare klimatet. Men jag hade blivit varnad for Flores, hett och med hog luftfuktighet. Mitt absolut hat vader. Det forsta jag gjorde var att kopa ett ordentligt mygg medel. Bor man sa nara junglen kan det behovas med tanke pa att myggen har bar pa antingen malaria eller dengue febern. Den tar tyvarr inte pa alla sand flugor jag blivit biten av. Andrew tycker att jag ska rakna dem men sa lang tid har jag inte da jag aker hem pa lordag. Det ar nu onsdag.

Dagen efter akte jag upp till Maya ruinerna I Tikal. Det var en av anledningarna jag akte till Guatemala I forsta hand och jag blev inte besviken. Gick omkring I flera timmar och forundrades hur I hela friden det kunde glommas bort for att 900 ar senare nagon spanjor springa pa det igen. Jag var slut av allt gaende sa pa kvallen hade jag en tidig kvall.

Den kanadensiska tjejen hade rekommenderat ett stalle mitt I mellan Flores och Rio Dulce dar jag stannade en natt. Mycket lugnt och trevligt och med valdigt god mat. Jag tog mig ut pa en liten tva timmars tur pa en hast under dan och blev skont av svalkad nar jag hoppade I deras naturliga sjo nar jag kom tillbaka.

Nasta dag var det jag som stod vid vag kanten och vifta med handen och ville pa en buss. Det tog 45 minuter I solen innan en kom. Jag har inte blivit ak sjuk pa flera ar men av nagon anledning blev jag det denna dag. Tva timmar senare var det mycket skont att stiga av och hitta hotellet dar Andrew hade spenderat en dag eller tva. Han satt I baren, konstigt nog hade han gjort det sedan han kom, och lekte med sina foton pa hans lilla roda laptop. Jag hittade ett rum pa ett hotell intill, det ar inte att rekommendera da det var en nisse som sprang pa natten och knacka pa dorrarna pa vardera sida om mitt rum. Sov inte mycket den natten. Det var ocksa otroligt varmt och kvavt.

Rio Dulce har inte mycket att komma med om man inte hittar nagonstans att bo utmed sjon. Annars ar det bara ett stalle for amerikaner som lagger upp sina batar dar under hurrikan sasongen I karibien. Sa efter frukosten dan efter tog vi en tre timmar bat fard utmed floden som ledde ut till karibiska havet och byn Livingston. Baten tog oss forbi ett fastning och ett par fagel oar som luktade skit men aven genom jungel omraden som var jatte fina.

Val I Livingston, som heller inte har mycket att komma med, stannade vi I fyra dagar. Bodde pa ett typiskt backpackers stalle som var uppbyggt I junglen med rustiska tra byggnader och dar som overallt I Guatemala hade hundar som sprang vilt. Vi fick aven se hundar som parade sig, jag som sett det ett antal ganger tog ingen storre notis om det men alla andra stod och gapa och skratta och aven kastade vatten pa dem sa att de skulle sara pa sig. Nar jag forsokte forklara att det var normalt att “fastna” och att de kunde sta sa I upp till 45 minuter tittade de bara konstigt pa mig. Jag gick da och at frukost som bestod av goda pannkakor med farsk frukt, museli och honung. Det hade jag varje dag vi var dar.

En dag akte vi och kolla pa nagra vattenfall, ja det skulle varit annu battre om det hade varit vatten I dem men det hade inte regnat nog for att fylla dem. De var fina anda och vi gick I flod badden och det lilla vatten som fanns, da det var lattare att ga dar an pa stigen bredvid. Efter det tog baten oss till en mycket vit strand och lang grunt varmt vatten. Det var helt underbart att bara kunna ga ut och slappa I vattnet, flyta omkring och ha det bra. Ja anda tills nagra I gruppen blev stugna av maneter, da gick folk upp och satte sig pa stranden. Vid 15.30 gick baten hem och sen pa kvallen var det fest. Men det ar det ju varje kvall nar man bor pa ett backpackers. Pa de flesta stallen I Guatemala gar allt man ater och dricker pa en tab som man sedan betalar nar man gar. Efter fyra dar blev den taben ganska stor. Aven om man forsokte att dricka det mesta under happy hour da ol och cuba libre bara var 10Q, mindre an 10kr. Annars var den 15Q, lite mer an 10 kr. De serverade aven middag pa detta stalle och oftast var det nagot som kom direkt ifran havet, som jatte kraftor marinerade I vitlok och vitt vin. Mycket gott!

Pa mandagen var det dags att packa ryggsacken igen for att ta oss till Copan Ruinas I Honduras och annu fler Maya ruiner. Farden dit vill jag nog bara glomma bort. Forst var det en halvtimma med bat som var helt ok, sen en snabb taxi tur till bussen. Den satt vi pa I fyra timmar, byte till en annan buss som vi satt pa I en halvtimme. I Chiquimula strackte vi pa benen och Andrew hade ett par cigaretter. Hoppade pa en buss till gransen som inte tog oss till gransen utan till nagon liten by mittemellan. Dar forsokte vi hitta en buss som tog oss till gransen och nar vi fragade efter dem fick vi bara till svar, varfor tog ni inte en direkt buss? Ja det tror jag de sa, ingen av oss pratar ju mycket spanska. Men en buss till och vi var antligen vid gransen. Pass kontroll och stampling utav passet gick fort och vi knallade over till Honduras. 10 minuter senare och vi var avslappta I Copan Ruinas och hittade ett hotell ganska snabbt. Efter en mycket kall dusch var man som en manniska igen, det var ocksa I tid for happy hour och tva for en drinkar.

Sa kom anledningen varfor Honduras kom in I bilden, Maya ruinerna strax utanfor byn. Det gar en trevlig liten promenad vag ut till ruinerna fran byn som tog en knapp halvtimma att ga. Sedan spenderade vi ett par timmar ibland dem. De ar mindre utspridda an Tikal var och darfor gick det snabbare att ga runt dem, men minst lika imponerande som Tikal. Speciellt den hieroglyfiska trappan som de tackte over pa 80-talet for att vadret inte skulle forstora den annu mer.

Ar nu inne pa den sista dagen med Andrew, imorgon bitti aker jag tillbaka till Antigua I Guatemala och han fortsatter pa sin lilla semester som han har haft I nu over tre ar. Idag skiver jag detta och han planerar sin resa for de nasta fyra veckorna. Langre an sa tanker han inte. Han ar ju pa semester.

Mina tva sista dar I Antigua kommer jag inte att gora mycket, kanske kopa nagot typiskt Guatemaliskt att ta hem, eller inte.

Jag har ialla fall haft en mycket bra resa aven om den har varit alldelles for kort. Jag har sett massor, hangt I manga skona hangmattor, atit for mycket god mat, druckit manga ol, cuba libres aven en jagermiester och aven traffat en och en annan trevlig manniska.

Tack Andrew

Um...did I mention that she is Swedish??






and now it's my turn

After several weeks of general laziness and laid back anti social behaviour it was time to get back on the road. However as my friend from England, whose name is Malin, had turned up I would have to talk more than usual.

Following a chilled out weekend in Antigua with several beers, one jaggermester shot downed (which Malin completely forgot she ordered!!!!!) and one volcano climbed, not be me I hasten to add, we left the apartment for the last time and got onto a minibus to Panajachel on the shores of Lake Atitlan. It had been several weeks since I had last been “a tourist” and it felt good. It was cool to get back “to work” on a Monday morning.

After few hours of twisty mountain roads still showing the scars from last years landslides the bus plunged down a mountain for the last time and 70 odd tight corners later we arrived at the small town of Panajachel. Following the usual routine of “I've just got off the bus” (fag, arse massage and getting my ankle to un-stiffen) the hotel on the corner was the one that won and it was only 50Q pppn.

Dumping the bags in the room we bimbled down gringo main street. A late lunch and a “damn fine cup of Joe” set the mood as we meandered along to the lake. The afternoon was overcast and misty but the sun was peaking out from behind a cloud, it's light shimmering as it scampered across the the waters.

By 5pm we were back at the hotel sitting out on the terrace, the dark clouds slowing moving across the wretched sky seemed to slow down as they reached the ridge and then they hanged around like a group of teenagers on a Friday night.

The next morning we were up early, mainly due to the fact that the main bus stop was opposite the hotel and the 1^st loud bus of the day was at 5am. Surprisingly I walked the 1000m to the jetty where the launches left carrying passengers to all the small villages along the lake shore. We had a short wait for the next boat, which was long enough for a quick fag and then we boarded the boat and headed to the small village of San Marcos. A couple of minutes later Malin had finished counting the number of passengers. She pointed out that “according to the lonely planet guide book we shouldn't be on a boat with more than 14 passengers....” meanwhile back in the real world I was looking out across the water at the volcanoes on the other side of the lake.

60 minutes and several stops later we disembarked at the small village of San Marcos. This is a place where gullible fools come to waste their money....or it's a place of positive cosmic energy where you can tune into mother earth and expand your consciousness. I think it depends on how long and skanky your hair is! And yes Malin decided on this place!

The village itself is split into two parts. The locals live up on the slopes and the gringos reside on the flatter lake shore area. There are two stone flagged pathways leading away from the lake inter crossed by meandering dirt paths. I have to admit it is a chilled out place, the serenity only ruined by the occasional sound of some crusty long haired moron playing the bongos....badly.

I've been on the road now for about 8 months since leaving Las Vegas and when I sat down in the Fe restaurant in the evening I was a very happy chappy! Their menu had two pages devoted to curries!!! The 1st night I had the Kashmir, tonight the biryani and tomorrow.....who knows possibly the vindaloo!

Yesterday I did go and have a massage, mostly on my ankle. It seems that whilst I was hanging out in Antigua I really should of carried on with my stretching exercises. We also went for a stroll around the small rocky headland. There were great views of the lake and volcanoes and on the other side a large wooden platform which people could leap from before splashing down into the cool lake waters some 30 foot below. Mind you they would have to open the health and safety gate first.

Today (Thursday 27^th) is our last day and we're going to hang out in the town of San Pedro, a 10 minute boat ride away.....once Malin has stopped playing with the puppies in Blue Lill's café that is.

In the morning I was up early, it took Malin a little longer (she has a problem with snoring). As we walked down to the jetty a boat going our way appeared, which was nice! The ride back to Panajachel was flat and calm, the conditions of the lake change as the day progresses with the wind increasing and the swell growing.

Back on dry land we had a few hours to kill before the minibus ride back to Antigua. Cue coffee and croissants and free WiFi. By the end of my 3^rd mug of coffee I was wide awake and according to Malin I had a very bad addiction problem (which is weird because I always thought I had three!)

By mid afternoon we were back in Antigua, Malin was getting on a bus at 4am the following morning to Flores. I was going to have a long lie in because I've already been to Flores and couldn't be arsed to go again. The next morning I woke up with a hangover...brilliant!!

On Sunday morning I left Antigua for the last time and spent several hours sitting in a bus as it travelled to Rio Dulce.

Rio Dulce, or sweet river in English, lies in the lowlands of Guatemala on the shores of Lake Izabal near the Caribbean coast. As the bus covered the miles the mountains receded and the air once again became hot, heavy and humid. Arriving in the early evening I got a room at Bruno's on the water's edge. It was slightly over priced but it did have cable TV and a terrace with a hammock. The breeze coming from the coast was great at blowing away the heat and it was good not to have to wear a jumper in the evening.

Monday morning came around and it found me hungry. Hello fried eggs, bacon, “country potatoes” and of course....black coffee. The rest of the day was spent....come on work it out.....that's right I “have a hammock!”

A little while later the sky turned from blue to black....yep it was night time.

Tuesday afternoon slowly came around and Malin turned up from her visit to Flores and Tikal. The next morning we got on a boat for “the tour” down the Rio Dulce to the small town of Livingstone. At £10pp. It's expensive but as the boat company have exclusive rights they can charge what they like. Mind you the views were gorgeous!

A few hours later we arrived at Livingstone, the small town is home to communities of Garifunas, Indians, Chinese, local Mayans and of course gringo backpackers. Even before we were off the boat the touts were plying their trade. We ended up staying at the Casa de la Iguana, a “party hostel” on the edge of town. It's run by an English bloke called Rusty but most of the work is done by his 3 little helpers.

I stayed there for 5 nights and my bar bill was Q1400 (or about £115). A beer or Cuba libre only costs Q15 and the shots were Q10....so I think you can work out what we were all doing!!!

We did manage to go on a day trip, travelling across the warm waters of the Caribbean sea to the Seven Altars waterfalls. I have to admit it would have been better to go there during the wet season but the large pool of cool water at the end of the forest trail was most enjoyable. After that we headed to Playa Blanca for the rest of the day. I got stung by a jellyfish!!

Following a great weekend of football (well apart from the Chelsea V Liverpool game) on Monday the 7^th of February we got on the 9am boat to Puerto Barrios. Eight and a half hours and five minibuses later we arrived in the Honduran town of Copan, got beds at Café ViaVia and enjoyed the 2 x 1 happy hour Cuba Libres.

Today, we went to visit the Mayan ruins of Copan, which is the reason for coming here in the 1^st place. I liked what I saw.

The small town of Copan is like a little tiny Antigua but with better cobblestones!

Tomorrow is mine and Malin's last day of hanging out together. On Thursday she catches a bus back to Antigua for a day of shopping before flying back to England and going back to work on Monday morning.....it's a tragedy!!!!

and as for me.....